frisorbrudar

Alltid när allting verkar vara på topp, kommer det något och drar ner en igen. Ungefär som, "du får inte vara nöjd och glad med ditt liv. Det måste ändras nu." För så kände jag tidigare idag. Jag har haft en underbar vecka och det har verkligen känts som att "livet leker". Ätit glass i vårsolen. Klarat av nationellt prov, annat prov också för den delen. Har verkligen känt vilka som är mina vänner och har tänkt på hur mycket jag uppskattar de som verkligen finns där. För när man väl behöver någon, är det inte alltid alla ställer upp. Jag har känt hur mycket jag trivs med mitt val av linje. Men idag kändes det som jag bara sprang in i en vägg. När jag vaknade trodde jag att det skulle bli en fantastisk dag, trots att jag var så extremt trött eftersom jag fick jobba över till stängning igår. Det fina vädret verkligen piggade upp mig. Och hur kul vi hade igår när vi stängde, vet inte riktigt vad som var så speciellt, kanske var det musiken(internt), att vi var så mycket folk som stängde så det kändes som sommar igen eller helt enkelt kanske bara att man visste att det är lov nu. Men sedan kommer det där som verkligen gör att man landar med båda fötterna på jorden igen. Borde kanske ha varit beredd på det, men nej. Har haft lite känslan av att det här är för bra för att vara sant. Jag har lärt mig att ignorera saker som påverkar mig negativt, jag har lärt mig hur jag ska klara mig utan dig. För det känns nu som att du inte längre finns i mitt liv, och att du inte heller vill ha mig i ditt. Kanske är det så du vill ha det. Det har verkat så i över 17 år nu, så var väl på tiden att du verkligen visade det.